så såg de ut då

Mitt liv har varit väldigt upp och ner på sistone. Ibland har jag svävat på moln och levt i mina tankar medans andra dagar har jag gömt mig i ett svart hål och försökt att blunda för allt jobbigt och hemskt runt om mig.
Men varje gång jag hamnat i dom här svackorna i livet har ni hjälpt mig upp och ni har gjort mig starkare och starkare under våren.
Den osäkerhet jag haft då och då har ni nästan lyckats få ut ur mig. Jag vill inte att ni försvinner från mig nu, jag vill att ni stannar kvar och att vi fortsätter att hjälpa varan. 

Den här våren har nog varit den lyckligaste i mitt liv, stödet har funnits från varje håll och jag har kunnat leva mitt liv utan att vara rädd för att bli lämnad ensam. Jag har alltid kunna släppa på känslor i eran närhet, de vill jag fortsätta med.  

Alla våra dagar vi upplevt tillsammans och speciella stunder dom kommer aldrig få lämna mitt huvud.  
 



spanien med er!


Balen, den sista kvällen<3


så små och så många var vi för fem år sen!



Kanske de va den sista middagen <3

jag glömmer er aldrig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0