Lisa

Jag är lite ledsen då och då. Men för det mesta är jag tyst. 

tyst
tyst
tyst ......

Det är som ett plåster. Man vet att någon gång måste man riva bort det. Men man kan inte välja. Antingen så river man bort det långsamt och det svider. Plågar en, man gråter men det kommer aldrig gå över. Eller så river man bort det snabbt och det gör ondare en någonting annat men sedan så är allt över. Och man kan gå vidare.

De gäller bara att ta tag i sig själv och bestämma sig för vad man vill med sitt liv.

Det är lätt att skriva på papper man inte lika lätt att genomföra men Ni som hjälper mig..  är så lycklig över att ni finns!