Jag kan inte lura mig själv längre.
Hon och hon och hon.
Vem försöker jag lura? tänker hon md tårar i ögonen.
Jag menar: tänker jag med tårar i ögonen.
Det här handlar ju om mej.
Hon är jag. Jag är hon.
Första person singular: Jag.
Det finns ingen Film längre. Det finns ingen huvudperson.
Det är över nu.
Men jag finns.
Och du. Nånstans där borta finns du.
Och jag är glad över att du finns. Och jag är glad att jag vet att du finns.
Och nånstans, i ett undanskymt hörn nånstans, finns det ett litet vi.
Ett litet vi som ska få finnas kvar vad som än händer nu.
Första person pluralis: Vi.
Jag. Och du.
Vi.
En liten test jag skrivit av från en mycket bra bok jag läst. <3<3
Hur dåligt jag än borde må, så har jag inte mått så här bra som jag gjort den senaste tiden sen i sommras.
För första gången ska jag även säga att det är jag själv som gör mig lyckligt, plus alla mina underbara vänner förstås.
