Lisa

Tänkte mig den perfekta mys kvällen och så blev de också dock med några brister.
Efter att man åkt bil hela dagen och blir väckt utav någon som säger vi är framme, tänker man först äntligen men sedan när folket öppnar bildörrarna och man känner den kalla luften tränga in i bilen och in under täcken och filtar vill man inget hellre än att ligga kvar. Men efter en stunds tvekande kravlar man sig ut ur bilen och blir fylld utav en underbar känsla, marken är helt vit upp mot en meter snö där de inte är plogat. Jag vänder huvudet uppåt och ser en himmel blänkande som aldrig förr varenda stjärna lyste på mig. Jag känner mig både magisk och lycklig.
Det var nog härligast känslan på länge. Även fast du är så långt bort och även fast du inte längtar tillbaka, så ägnades alla min tankar till dig just då.
Kvällen fortsatte med lite mys med familjen, det märks att alla verkligen gör sitt bästa genom att försöka vara sig själva och jag måste säga att vi är jävligt duktiga på det. Men egentligen vet jag precis vad alla tänker, men jag sitter tyst och finner mig i det fejkade beteendet. Jag och pappa tar våra pratstunder i enrum istället för vi förstå varandra och jag vet att han sitter och tänker precis på samma sätt som jag.
Jag tänker att det inte är min mamma som sitter här för hon skulle aldrig gjort nått sånt här. Jag trodde hon var den ärligaste människa på denna jord men allt var tydligen rent fejk eller? Vad har denna människa gjort med henne, de undrar jag vad har han gjort för att få henne att göra så som hon gjorde. Jag förstår mig inte på det men jag frågar inte heller.
Men kvällen är inte slut, jag går upp och lägger mig i sägen en stund för att få andas ut lite. Jag slår på datorn och överaskas utav ett hej! Jag blir glad och vi pratar en stund de känns bra men alltid när jag pratar med dig undrar jag vad du egentligen tänker?
tänk om jag ändå kunde läsa tankar för en dag. Efter en stunds prat gick jag ner och satte på mig min jacka tog med mig min kärlek min hund och gick ut i mörkret. Snön glimmade och knarrade under våra fötter, vi gick bara längs med den lilla vägen genom byn. Promenaden den kändes som en evighets men egentligen varade den bara max tjugo minuter. När vi kom in i värmen tog jag med mig en kopp te in i vardagsrummet för att titta klart på beck. Jag hade sätt den många gånger förut men jag kollade ändå.
Nu när alla sover kan jag sitta här nere och skriva för mig själv och de ända ljud som råder är knappandet från tangenterna och andetagen från älsklings hunden. Så här tyst kan de aldrig bli hemma det är de som är så otroligt skönt inga onödiga tankar råder utan bara dem jag tillåter.

Jag hade inte tänkt sova bort hela morgondagen utan göra lie jul nytta, så jag ska nog försöka sova lite nu.
Om jag sover så drömmer jag sött..

kvällen kom lika fört som den nu är försvunnen