Tårar utan anledning
Igår var första kvällen utan plugg på otroligt länge. Har längtat efter dom stunder, då du inte varit tvungen att tänka på nått bestämt, utan bara de som just för stunden ligger närmast hjärtat får dyka upp i huvudet.
Jag kunde lägga mig i sängen och bara slappa framför tvn. Och just denna kväll just den sekund då jag slår på tvn börjar en av mina absolut favortit filmer, Titanic. jag var tröttare en nånsin den kvällen men jag var tvungen att se klart den. jag har alltid tyckt att den här filmen varit sorlig men jag tror aldrig jag gråtit så mycket som jag gjorde igår kväll. Det var läskigt jag ville bara ha ett svar på varför de rann. Jag började känna av känslan att förlora någon som man skulle kunna göra allt för. Är det verkligheten och inte bara en dröm.
Bara några dagar kvar....
